Som jag väntat på sen jag mejlade i måndags... Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta dock. Men svar fick jag. Så nu kommer skrotans tillvaro vara oviss en obestämd tid igen.... Jag kan inte ge henne direkta svar, igen... Men det "är bara att vänta" och se vad som händer... Jag mår illa... *suck*
Skrotan kommer att ha en fortsatt "uppochnervänd" tillvaro med oro som jag inte kan göra något åt, hon kommer inte kunna veta vad som kommer ske (och jag har inga svar att ge henne).... Låt henne ha sin barndom och uppväxt på ett bra sätt! SLUTA gör henne mer orolig och ont.... Jag hatar verkligen denna ovisshet och olust inför att inte kunna stötta, hjälpa henne...
Jag parkerar här innan jag smäller av...
Ska nu fixa lunch till min lunch gäst...
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar