Attans vad det svider... Att man ska behöva vara så maktlös vad gäller ens barn.... Jag kommer förmodligen ha rätt "mörka" inlägg i ett par veckor... *suck* Jag har ett stooort svart tungt moln hängande över oss ett tag fr o m idag.... Det gör mig så ont att dessa små varelser (dvs BARNEN) ska behöva lida över huvet taget......
Mötet i sig gick ok, men mer vet jag inte. Att vara så utlämnad som man är i denna situation känns mycket obehaglig. Hur förklarar man för ett barn som är så rädd att mamma inte kan skydda det mer??? HUR i hela världen ska man kunna leva med att ens barn ska behöva må så dåligt??? Barnen ska ju vara glada och må bra!!! Jag kommer kämpa tills sista ordet är sagt dock, men frågan är hur länge eller hur långt det räcker....
Jag lider med min lilla skrota så enormt mycket.... Näe, ska nu hämta hem min kära lilla skrota!!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar