Så skulle jag nog bäst beskriva mig idag. Dagen igår (eller rättare sagt EFTER telefonsamtalet) har gjort sig mer och mer kännbar ju längre dagen gått. Har ändå fått en massa "måste göra saker" gjorda ändå. MEN det känns så onödigt att något så "skitgit" ska behöva dra så mycket energi. Det känns lite som att man gått på reserver hela dagen. Och det är ju inte så bra.
Vädret kanske gör sitt också? Trist och grått. Men så är det. Har iaf en del skojsigheter att se fram emot!! Skrotan ska på kalas och vi ska umgås med underbara människor!!!
Hade sett fram emot något idag som inte riktigt blev av som jag tänkt, men det blir väl så ibland? Men nu ska jag snart hämta skrotan och vi ska spela ett nytt spel hon fick igår då hon varit så duktig!! *min goding* Och hon längtar kan jag säga! Sen ska det bli kul att höra hur hennes "redovisning" gått om vår "inneboende" vi hade i helgen som var!! (Alltså INTE om mormor då ra!! *s*)
Jag kan inte annat än att komma tillbaka till tfn samtalet igår... Jag undrar vad människan har för värde egentligen? Ska den bara vara en "robot" som hela tiden reagerar på kommandon??? Och än mer hur det är tänkt vad gäller barn?? Jag själv kan ju arbeta med ilska/frustrationen/hopplösheten som följer, men hur ska barnen göra det?? Hur har man tänkt där?? Om någon har något smart tips på det mottages det tacksamt!!!!
Nähe, nu ska jag ta tag i nästa lilla "projekt" så vi kan mysa sen skrotan och jag!!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar