Skrotan har äntligen fått komma iväg på sin kompis kalas som hon sett fram emot ett tag!! Hon har "tjatat" om hans kalas sen inbjudan kom för två veckor sen.... De tu har iofs alltid haft ett "gott öga" åt varandra!! Han är så söt så!! Så idag var det äntligen dags! Gissa om jag har en rätt nöjd skrota??
Dagen kunde ha börjat bättre. Hon börjar komma tillbaka i samma mönster som förut när hon är oerhört osäker och man kan riktigt se på henne hur jobbigt hon tycker det är... Men det finns ju INGET jag kan göra och DET gör mig upprörd, förbannad, ledsen och sårad... WHY???????? Det skapar så mycket mer lidande än nödvändigt.
Tänkte skaffa b-vakt en stund imorgon men drar mig för sådant nu när hon inte är sig själv riktigt... Jag vet inte, men allt annat känns så oviktigt när ens barn inte mår riktigt bra... Samtidigt så på kvällen sover hon ju och jag behöver ju också få "ladda" lite, men det känns av någon anledning inte hlet hundra att "dra" då... Men det är ju långt kvar tills imorgonkväll eller?? *s*
Idag har jag stött på olika människor i olika förhållanden som inte alls har den "rosaskimrade" världen som fasaden säger... På något sätt (ja, jag kanske ÄR egoistisk men isf bjuder jag på det!) är jag ändå glad över att jag har den situationen jag faktiskt har!! Även om den absolut INTE är den optimala, men vad är det? Finns den? Jag märker att fler och fler "krackelerar" runt om oss. Tack och lov är det upp till var och en (iaf om du frågar mig!) om man vill leva under dessa omständigheter eller inte. Enda gången jag skulle lägga mig i är om BARNEN far illa!!! Har ju faktiskt ett levande bevis på hur en nära vän till oss förstört tillvaron (delvis såklart för det är ju aldrig ens fel va?!?!) för små varelser och BARNEN VÄLJER INTE. Så känner jag och det står jag för!!
Näe, nu ska jag ta och krypa upp i soffan en stund, det har varit en påfrestande dag idag men den slutade bra iaf!! *ler*
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar