Har börjat så smått fundera över tillvaron... ;) På ett bra sätt eller hur man nu ska kunna säga. Det händer ju så mycket i livet och man går igenom så enormt många olika saker i livet. Underbart (iaf i efterhand) i alla lägen, att man vet att man fixar med och motgångar!! MEN jag funderar (då det såklart gäller oss själva här!) på hur kan det bara verka som att det bara rinner MED oss och inte bara krossas så fort vi "får för oss" nåt... Man blir lite smått mörkrädd för allt positivt som kommer vår väg emellanåt och stannar upp och undrar; "Är det möjligt???" Jag kanske låter negativ och det är INTE min mening utan mer realistisk. För med "facit i hand" så har myyyyycket gått i motvind kan man väl säga... Men nu mår VI bra, VI känner en framtid som känns TRYGG (och NÄR hände det liksom????), VI skrattar och verkligen MENAR det.... Ja listan kan göras lång!!!! Samtidigt känner man en gnagande oro över; NÄR kommer detta rasa?? Jag vill verkligen INTE vara negativ, MEN som sagt "faciten" är inte speciellt "positiv".... Jag njuter för varje medgång vi får nu i livet kan jag säga och det känns alldeles underbart!!! Skrotan har nog inte mått bättre än nu och kan man annat än njuta då eller??? Skrotan har ju haft rejäla motgångar sen sin start här i livet men hela tiden (och fråga mig inte hur men TACKSAM är jag) men alltid "återhämtat" sig. Ja vad finns att klaga på liksom?? ;) ;) ;)
Ska nu gå och lägga mig för imorgon ska vi flytta vår lilla "lekstuga"!!!!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar