Har så mycket att vara glad över, men den riktiga glädjen infinner sig inte riktigt... Känns som det trista i livet drabbar oss mer än det bra. Är det så? Eller är det en period? Det kan låtas hårt eller t o m elakt att skriva så (men så känner jag) och jag har en hel del som jag ändå är lyckligast i världen över, men dock infinner sig ändå detta stora hål eller hur man nu bäst beskriver det...
Känner mig enormt kluven just nu... Men jag hoppas på en snar vändning!!! Har varken tid eller ork för detta nu! Denna vecka är ett maraton prov utan dess like... *phu* Mycket ut och visa upp underbara kläder + att min underbaraste lilla skrota blir 6 år!!!! Och vi ska även hinna med kalas firande på dagen och ett kompis kalas!! Så denna vecka kommer gå i 190 minst!
Orken finns inte eg men jag har ju inget annat val än att köra på! Jag hoppas den kommer och det fort, för den lär behövas i slutet av veckan!!! ;)
Idag hade vi en mys fm och sen bar det av först på 3-års kalas hos "Little E"! Och det var himla trivsamt!! Sen stressade vi därifrån för att skrotan skulle till mormor å morfar då jag skulle jobba! Det är himla kul att åka ut med alla kläder, men slitsamt så sett att skrotan inte alltid är med och att jag lämnar bort henne då... :( Det kanske är däri min olust sitter. Är ju liksom inte van att lämna henne som jag gör nu... Det är inte så att jag lämnar henne ofantligt mycket, men det räcker för att jag ska känna mig otillräcklig. Men det är ju så iofs att vara ensamstående och vi måste ju även vi ha inkomst!! Jag har inte dåligt samvete för att jag jobbar MEN jag har dåligt samvete gentemot lilla skrotan då varken hon eller jag är vana att vara ifrån varann såhär...
Det blir nog bra tillslut får vi hoppas!!! Nu sussar hon gott iaf efter en mysig kväll här hemma och lite sagoläsning!! *mys-pys* Näe, har inte tid att sitta här längre, då jag har mååånga saker att göra och snart bara MÅSTE jag i säng....
Ha en fortsatt bra kväll!!!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar