tisdag 27 juli 2010

Gå vidare, utan att passera gå...

Har precis avslutat ett telefonsamtal, ett långt sådant, från en av (i mina ögon mätt) den bästa!! Det avslutades med tårarna rinnande... Men det var ändå ett bra samtal!!

Ibland undrar jag varför saker å ting blir som de blir... Det är väl kanske en mening med allt. Men jag gillar inte att saker rycks bort utan att man kan påverka något av det själv. Jag gillar att ha kontroll på mitt egna liv och när jag inte har det mår jag inte riktigt hundra. Till viss del har jag lärt mig att jag måste "gilla läget" i en del saker (sånt som jag INTE kan påverka själv, men som ändå gäller mig själv) och det är inte det lättaste. Men ett måste!

Jag har ju inte bara mig själv att tänka på och min lilla skrota är det klart bästa som hänt i mitt liv!!! Men ibland önskar jag livet tagit andra vägar... Med skrotan så klart!!!

Varför är det så att det kommer och går personer i ens liv då? Vad är meningen med det? Det är ju super att man utvecklas var och en på sitt sätt, men måste vägarna skiljas för det?

Näe, nu har jag suttit och funderat på så mycket så länge ikväll så jag får nog släcka ner för imorgon är en ny dag och min älskade lilla skrota kommer hem från sin semester tripp!!!! *längtar* Och DÅ ska vi fixa klart inför vårt underbara besök från stan med "little A" i spetsen!!! DET kan jag säga ser vi fram emot väldigt mycket!!!

Natti-natti därute!!

Kram

2 kommentarer:

Anneli sa...

Du är så klok min vän och så insiktsfull! Visst är det så att tomhet uppstår när vägarna tar andra riktningar i livet men det skall man aldrig se som något negativt, det är det som är att utvecklas. För att kunna sakna måste man mista och för att kunna gå vidare måste man glömma! Det är så. Njut nu av erat storstadsbesök och fånga dagen <3 kram på er

min skrota och jag sa...

Tack min vän!! ja det är väl så som du säger, även om det är tungt emellanåt men, men, sånt är livet!! Mååånga kramar tebakers och jag hoppas vi ses snart igen!!

Kramar <3